Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men på höjden i skogsbrynet satt Adlercreutz och
svor öfver Döbelns hetsighet, som förmått denne att gå
till anfall innan order kommit.
Han bäfvade för utgången.
— Det var då för illa, att jag någonsin släppte den
där galningen lös. Han fördärfvar alltsammans för mig.
Nu såg han, hur torpen togos, ryssarne veko.
— Hm!
Och blicken ljusnade.
En officer kom sprängande i full galopp uppför
höjden.
— General! Major Ehrnroth anhåller om
förstärkning.
— Huru! Kan han icke taga Liuhtarla by?
— Omöjligt. Stora afdelningar ryskt infanteri
ansätter hans bataljon och han måste gå tillbaka.
— Säg åt major Ehrnroth att hålla ut än en stund.
Han skall få förstärkning. Liuhtarla måste tagas.
— Officeren galopperade bort.
Strax därpå fick major Reutercrona order att med
en bataljon åbolänningar skynda till Ehrnroths
undsättning.
Från Storbyn drefvo björneborgarne ryssarnes
vänstra flygel framför sig genom sädesfälten och på vägen
åt Liuhtarla till.
För att fylla den breda luckan mellan
björneborgarne och major Ehrnroths savolaksare i skogen,
framskickades öfverstelöjtnant Lode med sin bataljon, och
öfverste Gripenberg, som med två bataljoner gått mot
Alapää, fick order att vända om och slå in
marschriktning mot Liuhtarla.
Nu rasade striden öfver hela slätten mellan
skogsbrynet och älfven.
Under tiden hade Rajewski dragit tillbaka sin
vänstra flygel och skjutit fram den högra, så att trupperna
ordnats på ny linje, i rät vinkel mot den förra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
