Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. XLVI. |
| Som ett dun faller . . . |
Från prästgårdens fönster på södra sidan om älfven
hade prosten Stenius och hans maka kvällen förut sett
de ryska truppernas anmarsch och hur de lägrat sig i
byarne och dungarne på norra älfstranden.
Strax därpå kom en ung kosackofficer uppridande
och tillsade i brysk ton att några rum och en bättre
måltid skulle göras i ordning för hans excellens
generalens räkning, som med staben skulle taga kvarter.
Nu fingo prästmor och hennes pigor brådt. Hvad
skulle man göra? Måste lyda. Tuktan låg öfver landet.
En kalf slaktades, höns nackades och från sumpen
vid bron togs några präktiga sikar och foreller.
Generalen kom med sina officerare och befanns
vara en mycket artig och älskvärd herre. Han log och
komplimenterade. Bra såg han ut med sitt knollriga
hår, den skarpa näsan, den bestämda munnen och de
små söta polisongrabatterna framför öronen.
Generalen och hans officerare åto en dundrande
supé och drucko viner af medförda förråd.
Det blef icke mycket sömn den natten.
Gården fylldes med vagnar ochi hästar. Adjutanter
kommo och gingo. Trupper marscherade förbi.
Kanoner körde dånande öfver bron. Soldater postade i
trädgården.
Det var ett smällande i dörrarne, ett
kommenderande och ropande, så man kunde bli hjärtängslig af oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0644.html
