Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husen. Från sädesfälten på norra sidan om byn
be-skjöto jägarkedjor de flyende.
Kanonskotten dundrade, tjuten från de sårade, som
brunno inne, blandades med lågornas fräsande,
soldaterna rusade förbi i skräckslagen ångest.
— Detta är helvetet! mumlade prosten.
Ilan hade icke längre någon tanke på att skynda
öfver bron och hem. Han kände ingen fruktan, såg
icke faran. Han var utom sig af harm och medömkan.
Här höllo människor på att förgås i kvalfull död. Och
ingen räckte ut ett finger att hjälpa. Alla tänkte endast
på sig själfva, att rädda sig, fly.
— Djäflar ä di! mumlade han och stirrade på de
förbirusande skarorna.
Så greps han af ursinne. Han störtade fram mot
en rysk kapten, högg honom i kragen och skakade
honom, så skägget rystade:
— Men säg då till ert folk att släcka elden och
rädda de sårade!
Ryssen stirrade förbluffad på prästen. Hvem var
denne svartklädde man, som plötsligt skjutit upp ur
soldathopen, och stod och skrek honom midt i ansiktet?
Hvad tjöt han för?
Prosten pekade med ena handen på de brinnande
husen medan den andra höll fast i kaptenens
uniformskrage.
— Rädda dem!... Rädda dem!
— Åt helvete, karl! röt ryssen till, slängde prästen
ifrån sig och skyndade efter sitt kompani.
En explosion skakade luften. Det var bron, som
sprängdes af de eftersta ryssarne. Stockar och
risknippen började brinna.
Nu syntes de främsta finnarne storma fram
bakom byn.
I någon dunkel tanke att bli bättre åtlydd som
beväpnad grep prästen en sabel från en stupad och
störtade mot dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
