Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6(53
Där stod hon. Visserligen litet misshandlad, men
hel, med tak och väggar.
Och det fattiga, gamla paret knäppte ihop händerna
och tackade Gud för hans stora barmhärtighet.
Mellan torpen och byn hann Andreas upp
sjuk-vårdskärror, på hvilka man plockade upp sårade.
Elände och jämmer. Trots sin härdning och
kall-blodighet kunde Andreas icke återhålla en rysning, då
han hörde all denna kvidan och suckan, då han såg
dessa sönderskjutna, blödande människor, af hvilka han
kände igen flere.
Där låg på en kärra den hygglige kapten
Gyllen-bögel, skjuten genom båda låren, stönande, kallsvetten
sipprande öfver det bleka anletet.
Andreas skalf, då han tänkte på hvilka ohyggliga
kval, som väntade kaptenen: amputation af båda benen.
Hvad var hans skjutna arm mot detta?
På en annan kärra låg löjtnant Ramsay,
brigadadjutanten, döende. På en annan fänrik Jägersköld,
sårad i axeln; på en annan adjutanten, fänrik
Gripenberg, skjuten i ljumsken, svåra plågor. Och
många till.
Öfverallt kvidan och jämmer, medan kärrorna med
de sårade långsamt fördes mot byn, där fältlasarettet
var ordnadt.
Andreas fick sin arm spjälkad och förbunden. Han
hade först tänkt stanna i byn och söka sofva några
timmar. Men blodlukten och jämmerropen plågade
honom. Han ville bort från eländet och kvalen, ut på
fälten igen, söka upp sitt kompani och träffa sina
vänner. Ännu kände han sig stark nog för att gå.
Han frågade efter björneborgarne, hvar funnos de?
I trakten af Liuhtarla. Han begaf sig dit, gående
landsvägen fram utefter älfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
