Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han talade litet finska sedan den tid, han tjänade
som dräng i Jokkas by i Savolaks.
Döden tycktes också ha tryckt sin stämpel på den
sårades anlete. Hvarje blodsdroppe var försvunnen ur
det likbleka ansiktet, ögonen matta och insjunkna, han
andades tungt.
Det var tydligt att han förlorat för mycket blod.
— Kanske kommer ni er igen, sade Heikki och
fattade ryssens hand.
Han kände icke längre något hat gentemot den
sårade, som låg där så maktlös framför honom. Det var
som om närheten af döden strukit bort hvarje känsla
af hat och hämnd.
Iwan var tydligen ytterligt förlägen öfver den andres
vänlighet. Det ryckte kring hans mun och ögonen
fuktades.
Han hviskade sakta:
— Förlåta ryss ... Nu dö ... Förlåta!.. .
Det rosslade i hans bröst, hufvudet föll åt sidan,
han drog tungt efter andan. Så gick en ryckning
genom hans kropp. Han blef tyst och stilla.
Han var död.
Heikki och Andreas reste sig och gingo tillbaka till
bivacken.
— Ja, nu är han välan riktigt död och går inte
igen en gång till, yttrade Andreas.
Heikki svarade ej. Från den döde ryssen gingo
hans tankar till Meri, som han lämnat hos kaplanen i
Revolaks. Snart skulle väl kriget vara slut och då . . .
Lugnet och lyckan kunde väl åter blifva i Finlands bygd.
Och med de ljusa tankarne i sinnet somnade han
på granbädden, trött efter den långa dagens marscher
och strider.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
