Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid / 668 (1908) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KAP. XLIX.

Stråtröfvarne.

Genom småskogen hade skaran kommit upp på
bergklinten. Framför dem låg en bit af det fagra
Finland i högsommargrönt.

Rakt under dem en flik af Ruovesi sjö, speglande
sig i solnedgången med björkklädda holmar och uddar.
I söder smalnade sjön och stängdes af en lång träbro,
på hvilken landsvägen från Kuortane och Alavo ledde
vidare söderut. Vid ändan af bron skymtade en hvit
kyrka: Virtois kapell.[1] Och där bortom utbredde sig
Satakuntas bygd med skogar, bergknallar, sjöar och
holmar.

En stund stod skaran, ett fyrtiotal finska soldater
med Björneborgsregementets uniformer, tyst och stilla
på höjden och skådade ut öfver landskapet.

Plötsligt gjorde en af dem, en trettio års man med
sergeanttecken på rocken, en rörelse och pekade bort
mot vägen som ledde från träbron.

Alla sågo dit. Och en glad lystnad lyste i deras
solbrynta drag.

Långt borta på vägen kommo några vagnar körande.
Ett tiotal ryttare redo bakefter. Som mörka prickar
mot vägen syntes de uppifrån höjden. Det var en rysk
fora på färd norrut.

— Den tar vi i natt, sade sergeanten.

Och soldaterna upprepade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>