Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsedda stället och kastade sig ned bakom granar och
stenar på ömse sidor’ om vägen.
Roth gick omkring och gaf sina förhållningsorder.
— Ingen får skjuta förrän jag hvisslar. Och det
gör jag först när vagnarne och ryttarne äro midt
framför oss. 1 tio där tar kuskarne — ingen får undkomma,
alla måste fällas... säkert sikte, medan I vänten på
hvisslingen — och I öfriga ryttarne. I där borta
passen på hästarna, genast rusa fram och hugga dem i
tyglarna. Ingen, hvarken kusk eller ryttare, får undkomma;
alla måste stupa. Och vi äro tillräckligt många för att
åstadkomma den manövern. Pass på!...
Rusningen från bergklinten hade skett så snabbt,
att männen i god tid nått bakhållet. Ännu var foran
ett stycke därifrån.
Vägen krökte på detta ställe. Granarne skymde,
så att man endast såg en liten bit bortåt.
Roth smög sig ett stycke tillbaka för att speja. Tätt
invid vägen hukade han sig ned bakom ett par enbuskar.
Där kom foran. Det var tre vagnar och tolf
kosacker. Kuskarne körde långsamt och ryttarne läto sina
hästar gå i skridt bakefter. Troligtvis hade de ridit hela
dagen och voro trötta och sömniga.
Det hvilade ett dåsigt, sorglöst lugn öfver karlarne.
Några af kuskarne sjöngo, entoniga, klagande melodier,
vemodiga, så att en stråtröfvare kunde få tårar i ögonen.
Förmodligen skulle de snart slå läger. Roth
funderade om det icke vore bättre att dröja till dess och
anfalla under natten.
Men hvem visste, huru länge foran skulle fortsätta,
innan läger slogs för natten. Det blefve för besvärligt
att följa efter dem genom skogen på sidan om vägen.
Och risken för upptäckt var större. Rättre då att
klämma till genast. Rara karlarne höllo sig väl dolda.
Han skyndade tillbaka till sina män.
— Nu komma de.
Hvarenda karl kröp ned bakom stenen och gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
