Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under liden hade posterna på andra sidan byn
börjat ana oråd.
Ue kommo sättande och sågo en mängd dunkla
figurer försvinna bort i skogen med något hvitt mellan
sig.
— Tjufstrykare! tänkte de och väckte skyndsamt
soldaterna i byn.
Dessa opp, halfklädda, barfota, geväret i händerna.
Ut.
En officer skyndade till generalens bostad. Till sin
förvåning fann han denne borta och adjutanten liggande
död med genomstunget bröst.
Hvad hade händt? Hade generalen också blifvit
dödad? Kanske utanför?
Han sökte rundt kring stugan. Nej, intet spår af
generalen.
Kanske lian jämte soldaterna satt efter röfvarne?
Och officeren skyndade efter de andra.
Under tiden sprungo sergeant Roth och hans män
med full fart ned mot stranden och båtarne.
Spof och Matts kusk, korpral Olagus och Palmqvist
buro bytet, de förra i armarne, de senare i benen.
Spof lutade sig då och då fram och såg generalen
i ögonen. Och han nickade gemytligt.
Kanske general Rajevski kände igen honom? Inte
det! Åhjo, visst gjorde han så. Bondkärringen i lägret
i Alavo.
Och Spof beskref mötet och hur han proppat
generalen full af lögner.
Nu såg han på Rajevskis ögon att denne kände
igen honom. Det blixtrade och gnistrade där inne i
de mörka pupillerna. Och Spof blef lifligt öfvertygad
om, att i fall han en gång råkade i generalens våld,
skulle han få lida ordentligt för sitt puts.
Men det komme väl lyckligtvis aldrig att ske. Nu
var det i stället Rajevski, som befann sig i hans,
Spof-vens, våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
