Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liil armén, nu när fältmarskalken efter sin sedvanliga
väntan och fundersamhet snart ämnar åter rycka
framåt och låta Adlercreutz göra ett nytt Lappo.
—■ Hvad pratar du! Sjöhjältar... förstärkning! De
där! ... De se mig sannerligen inte ut som några
hjältar och till förstärkning tror jag dem vara synnerligen
dubiösa.
— Så är det dock. De hafva kämpat under hans
majestäts egna nådiga ögon mot ryssarne i Abo
skärgård, och ha sedan blifvit skickade hit.
— Hvad ska de här att göra?
— Fråga hans majestät. Han har nog härvidlag
liksom i mycket annat sin egen tanke. Men apropos
fråga, så träffade jag i går en gammal bekant, en
kapten Biörnclo, som medföljt dessa trupper och varit
med om sjöslriderna utanför Åbo. Kanske vi skulle
söka upp och utfråga honom så länge i afvaktan på det
senare sammanträffandet med hans majestät.
— Utmärkt, instämde Niklason.
— Kunde verkligen vara rätt intressant att höra
hur de där besynnerliga soldaterna skött sig, mumlade
Elgstjerna.
Och så begaf man sig ut på spaning efter kapten
Biörnclo.
De träffade honom i hans tält i närheten.
Hesselius presenterade och framställde deras ärende.
Så slog man sig ned bland blomstren på åstranden och
Biörnclo började berätta:
— Som ni vet — eller det kanske ni inte vet —
ha de engelska trupperna i öfver en och half månad
legat utanför Göteborg på sina fartyg för att bistå
kungen i hans planer på Norges och Danmarks eröfrande.
Ty att taga dessa länder har legat hans majestät
mycket mera om hjärtat än att rädda det fattiga Finlahd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
