Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döbeln, då han såg, huru detta det grymmaste af alla
dödssätt af ryssarne hlifvit användt på en finsk man.
Och i soldaternas led knötos näfvarne och tänderna
betos samman, medan ögonen stirrade på den hemska
synen.
Det var en finsk bonde, som skymfligt hängde
där naken vid pålarne, plågad till döds af omänskliga
fiender! Kanske fanns i leden en vän, en bror, en son
till den döde? Hur måste icke hans hjärta sargas vid
åsynen af den misshandlade! Hvilka hämdetankar rörde
sig icke nu i hans hjärta?
Och hvarje soldat i björneborgarnes kompanier svor
en ed att med allt, hvad på honom berodde, söka
hämnas den döde.
Och intet eggande tal och inga löften om ära och
belöningar skulle kunnat elda soldaterna till en sådan
stridslust och oförvägenhet som åsynen af denne deras
misshandlade kamrat, och medvetandet om de kval,
han måste ha lidit, den ångest, han måste utstå, innan
döden släckte smärtorna.
Döbeln förstod livad som rörde sig inom
soldaternas bröst. Det var ju detsamma, som brann inom hans
eget.
Han vände sig om mot leden och hans min var
hård, hans blick mörk.
Han pekade på den döde vid pålarne och sade:
— Där sen I, hur ryssarne behandla edra bröder!
Till kamp mot bödlarne! Aldrig vika, knifven på
strupen, ingen pardon, aldrig vika! Lefve Finland! Hurrah!
Och soldaterna svarade med ett hurrarop som lät
som vargars rytande.
— Höger om ... Marsch!
Bataljonerna satte sig i gång. Snart hoppades man
påträffa fienden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
