Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin tjänst. Man trampade och trampade, men kom icke
ur fläcken.
Chefen, grefve Cronstedt, gick som alltid i strid
och trots det att han var general i spetsen för
kolonnen paradklädd, elegant, putsad från hatten till
stöfvel-spetsarne, till synes fullkomligt sorglös och nonchalant.
Han märkte sina soldaters tvekan.
I ett nu voro vräkigheten och den spelade
likgiltigheten som bortblåsta.
Han grep fanan, höjde den och ropade till
soldaterna:
— Framåt! Viljen I, att er general skall gå ensam
öfver hron.
Så störtade han framåt, rakt mot elden.
Det hjälpte.
Under rungande hurrarop rusade soldaterna efter.
Ett karteschskott kom, trasade fanduken och
träffade generalen i benet.
Cronstedt föll.
Då han såg de närmaste stanna och tveka, höjde
han sig hlek, blödande på armbågen:
— Framåt! Gå på! Bry er icke om mig!
Och soldaterna rusade vidare.
Hans adjutanter störtade bekymrade fram till honom.
— För mig åt sidan om vägen, sade han blott.
Några kappor breddes ut på ängen, generalen lades
varligt på dem, och från denna plats kunde han till sin
glädje se, hur strömmen af soldater sköt ned mot bron,
gick öfver densamma och bredde ut sig mot ryssarnes
jägarkedjor på andra sidan bäcken.
Trots sina svåra plågor bibehöll han alltjämt sitt
lugn och sin förnäma värdighet.
Anfallet mot bron hade lyckats, fiendens
förpoststyrka var drifven undan och vägen fri.
Cronstedt lät bära bort sig af sjukvårdssoldaterna
och chefen för första brigaden, öfverste Palmfelt, fick
öfvertaga befälet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
