- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
765

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

underkastadt om icke von Törne, som stod främst,
också först bort marschera mot fienden.

Von Törne brummade något och höll in sin
bataljon.

Alltså fick gamle Lode gå först, som han fordrat.

Adlercreutz satt och vred sig på hästryggen, orolig
öfver att karelarne icke skulle kunna hålla stånd utan
drifvas till full flykt. Kom då gubben aldrig i väg!

Men gamle Lode gjorde sig icke hrådt. Först hade
han enligt sin bestämda, aldrig frångångna vana åtskilliga
ceremonier att utföra.

Han tog af sig hatten, höll den några ögonblick
för ansiktet och bad tyst sitt »Fader vår...»

— Kommer då gubben aldrig i väg! Hela slaget
går förloradt för hans envisa söl, tänkte Adlercreutz.

Men han vågade icke afbryta den gamles bön. Han
visste att det icke tjänade någonting till. Då hade Lode
helt enkelt börjat från början igen.

Ändtligen satte han åter hatten på hufvudet.

— Nu! tänkte Adlercreutz.

Jo, vackert.

Gubben skulle fortfarande efter sin bestämda vana
hålla ett litet tal till soldaterna.

Först därefter höjde han den stora, elfenbensprydda
käppen, som han alltid bar med sig på marscherna och
i striden, och kommenderade framåt.

Och lugnt gick han sin trygga, raska gång i spetsen
för sin trupp rakt mot den fiendtliga elden.

Gamle Lode hade alltid en utmärkt ordning och
hållning på sin bataljon. Men denna gång, under
anfallet mot ryssarnes högra flygel vid Alavo, tycktes den
ha öfverträtfat sig själf.

Fastän kulorna slogo ned som en hagelskur och
karlarne stupade öfverallt i leden, rubbades icke för ett
ögonblick ordningen och rättningen.

De närmaste ryckte upp på de fallnes platser och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0765.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free