- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
772

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underrättelse om att en fiendtlig afdelning på 3,000 man stod
vid Saarijärvi, tre mil söderut, samt att i Jyväskylä, tio
mil söder om Karstula, en rysk armé på 5,000 man
drogs tillsammans för att under general Kamenskis
befäl tåga norrut.

Och mot dessa trupper kunde Fieandt ställa fattiga
1,700 man. Icke underligt att gubben var arg och röt
som en jagad björn.

Han hade skickat kurir till fältmarskalken med
anhållan om förstärkning. Ställningen vid Karstula —
skref han — var sådan, att han icke ansåg sig kunna
försvara den, om fienden anfölle med hela sin
öfvermakt.

Och hvad svarade hans excellens, där han vid sitt
frukostbord i Lappo prästgård mottog
öfverstelöjtnantens kurir?

Hans excellens kunde omöjligt begripa dessa
ängsliga böner om undsättning. Enligt hans åsikt var det
icke arméns vänstra flygel borta vid Lintulaks och
Kuopio som var den mest hotade punkten, utan tvärtom
den högra flygeln mellan Alavo och kusten. Tänk om
fienden kom på den idén att framtränga utefter kusten!
Hur skulle det då gå med förstärkningarne från Sverige?
Dessa blefvo ju hindrade att framkomma. Och se
förstärkningarne, hvilka kungen skulle skicka — som
aldrig blifvit afsända och aldrig blefvo afsända — om dessa
rörde sig ständigt Klingspors tankar och de gåfvo
honom en kärkommen anledning att hålla sig stilla och
vänta.

Fieandt fick alltså intet.

När han mottog fältmarskalkens svar skar han till
en ursinnig grimas och började smågnägga af skratt.
Hans excellens var nämligen praktfull! Hela hans
resonemang, hans farhågor, hans uppfattning om läget
voro sannerligen komiska. Och man borde icke annat
än skratta däråt, om icke saken på samma gång varit
så allvarligt tragisk. Afdelningen vid Karstula skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free