Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, nu kan det vara på tiden att bryta upp!
Erikson reste sig.
— Ja, i synnerhet för dig, som icke är fullt
återställd från ditt sår vid Alavo. Både smörj och hlessyr
... det var mycket på en gång.
Erikson sände den frispråkige Demidoff en mörk
blick. Han tyckte icke om att bli erinrad om sitt
nederlag, lika litet som om blessyren.
— Akta dig, du, så att du icke får känna på båda
delarne i morgon. Men det är kanske ingen fara. Du
för ju reserven ...
Demidoff blef blodröd i ansiktet.
— Hvad menar generalen?
Han hade lagt handen på värjfästet och betraktade
Erikson med hätska blickar.
— Se så, mina herrar, se så ...
Rajevski gick emellan dem.
— En blessyr är alltid ärofull, och smörj fick jag
känna på vid Lappo. Dessa satans finnar, i synnerhet
den där Döbeln och hans hjörneborgare, äro icke goda
att tas med... Men nu torde vi behöfva sömn litet
hvar. Ingen vet hvad morgondagen kan medföra.
Demidoff sände Rajevski en förstulen, ironisk blick.
Han tyckte, att den gode generalen, alltsedan Kamenski
efterträdde honom i befälet öfver norra kolonnen,
blif-vit åtskilligt timid och resignerad.
Alla bröto upp, utom Kulneff. Denne satt kvar vid
bordet, ena handen om bägaren, pipan i den andra.
Jankovitsch vände sig i förbigåendet mot honom.
— Ämnar du sitta kvar?
Vinet hade gifvit en mörkare nyans åt Kulneffs
olivbruna hy. Det hade kommit någet dunkelt inåtvändt
i hans ögon och munnens linjer hade krökt sig.
Underläppen sköt ut något.
— Som du ser, svarade Kulneff.
— Och dricka!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
