Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulneff gick fram och smekte djurets nos.
— Min lilla dufva ... min älskade vän! mumlade
han på kosackisk dialekt.
Gång på gång for hans hand smekande öfver det
fina hufvudet, hvars näsben var skarpare böjdt än på
stepphästarna.
— Nå, din satans ragghund, blir du inte färdig snart!
Luschka, som smusslade borta i skuggorna för att
få sig en tår vodka som väckare, ryckte till och var
nära att tappa flaskan.
— Stra-ax, herre!
. .. Min stolta prinsessa, ingen kvinna är så
finlemmad, så eldig, så fager som du!
Och Kulneff böjde sig fram och kysste den lena
huden på hästens skälfvande näsborrar.
Snart hade Luschka fått sadlarne och remtygen i
ordning. Herre och dräng redo bort i mörkret.
Vägen gick en bit söderut utmed Nisous träsk ned
mot den förstörda bron öfver sundet.
På andra sidan glindrade en lång rad af ljus, som
sträckte sig från bron upp mot norr, så långt ögat
kunde se.
Det var de finska posternas vakteldar.
Kulneff stannade. Några steg bakom höll Luschka,
murrig, sömnig, ilsken öfver att ha blifvit väckt för att
midt i natten stå och stirra på några vakteldar.
Alltjämt strilade regnet, ett fint, lätt regn, som
knappast märktes men som trängde in öfverallt och gjorde
en våt in på bara skinnet.
Lukaschkas ögon stodo stela, stint fästa på
husbondens nacke. Munnen var halföppen. Han vågade
knappast andas.
Ty ur tröjfickan drog han sakta... en liten plunta.
Långsamt höjde han den.
Nu gjorde Kulneff en rörelse med hufvudet. Och
ögonblickligen dök pluntan ned i fickan.
Lukaschka våndades. Vodka var godt... i synner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
