Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarpå de nyss insomnat efter att ha ätit en skål varm
soppa, och i det strilande regnet, i mörkret och rusket
intaga sina platser i leden och marschera.
Ingen klagade. Det var väl den där besynnerliga
»struttegin», som man aldrig kunde begripa, menade
mången med Matts kusks sätt att uttrycka sig.
För att underhålla vakteldarne längs fronten och
vilseleda fienden kvarlämnades några kompanier.
Adlercreutz kände sig lugn för morgondagen.
Men Kulneff vakade.
När den molngrå himmelen följande morgon
ljusnade öfver en vattendränkt skog, gick Kulneff, som
endast sofvit några timmar under natten, i spetsen för fem
bataljoner öfver dalgången mellan Nisousträsket och
Takala.
Där vägen från Alavo och Ruona träffar den från
Lintulaks ett stycke framför Salmi by stötte han på
fin-narnes förpost: Tavastehus jägarbataljon med två
kanoner.
Ögonblickligen angrep Kulneff för att kasta
förtruppen tillbaka och attackera hufvudstyrkan i dess nya
ställning.
De tavastlänska jägarne, som utsträckt sin kedja
öfver båda vägarne, höllo tappert stånd, fastän
fäng-krutet till följd af regnet knappast ville brinna.
Men snart måste de långsamt vika tillbaka för
fiendens öfyermakt.
Då framsände Adlercreutz några kompanier
åbo-länningar till deras understöd. Därpå en afdelning
sa-volaksare, så karelare.
Gång på gång lät Kulneff sina skvadroner göra choc.
Finnarne stodo där de stodo i den trekantiga
skogsmarken mellan de båda vägarne samt på ömse sidor
därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
