- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
834

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Antingen ryssarne nu fruktade detta eller funno sig
för svaga — alltnog, de utrymde ställningen och drogo
sig tillbaka till den viktiga punkten vid Himois. Här
mötte nämligen vägen från Lokalaks.

Nu gällde det att försöka hålla sig fast här, till dess
de krigsfartyg, som medförde trupper från Gefle, hunnit
anlända.

Men detta blefve svårt nog, ty, enligt hvad man
genom patruller kunde utspana, räknade ryssarne öfver
4,000 man, alltså betydligt mer än den svenska
land-stigningshären.

Men Lagerbring lät sig icke förbluffa utan beslöt
använda samma taktik, som förut lyckats, nämligen att
kasta fram alla sina bataljoner på en gång... såsom
förtrupper till en obefintlig kolonn.

I detta ögonblick anlände öfverste Boye med
kungens bref om Lagerbrings afsättning och att Boye skulle
öfvertaga befälet.

— Och det gjorde han naturligtvis .. . Och så gick
det åt fanders igen? inföll major Fihlén, som med
stigande intresse åhört Lejonhielms skildring.

— Åh nej, åtminstone inte i hörjan, svarade den
senare.

— Och hvilket lämpligt tillfälle för ombyte af chef!
återtog den förre. Här har alltså en befälhafvare nyss
gjort sina dispositioner för den kommande striden. Då
anländer en officer, som medför hans afsättningsorder.
Och hvarför? Emedan han vågat erinra kungen om
det vanvettiga och omöjliga i dennes förslag att med en
liten styrka, omgifven af mångdubbelt starkare fiender,
intaga en stad och rensa trakten på tiotals mil. Enda
följden af erinringen blef, att kungens fordringar
skärptes. Är detta en högste befälhafvare, en härskare, värd
att regera öfver ett folk. Ett tokigt majestät är det...

Niklason och Hesselius blickade leende på major
Fihlén. Den gode majoren blef ju alltmer och mer
rabulistisk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0834.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free