- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
848

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hans vrede upptändes på nytt. Han gick mot dem.

— Och ni, officerare vid gardena, äro icke längre
värda att tjäna vid rangregementen. De regementen, I
tillhöra, skola icke längre kallas garden utan erhålla
namn efter cheferna och till rangen bli de yngsta inom
hela armén. Det är det rättvisa straffet för det I fegt
svikit eder plikt.

Och därmed ställde sig kungen i styf position med
handen på Karl XII:s långa värja. Troligtvis ansåg han
sig se högst martialisk och imponerande ut. Men trots
harmen öfver den orättvisa degraderingen som lön för
det de manligen kämpat, fanns det bland officerarne
icke en, som ej log invärtes öfver majestätets narraktiga
uppblåsthet.

Några ögonblick stod kungen och stirrade på
grupperna af officerare och soldater. Så gjorde han en tvär
vändning, steg ned i slupen och rodde bort.

— Var det då alldeles omöjligt för kungen att
begripa, det orsaken till olyckan snarare låg hos honom
själf, hvilken planlagt expeditionen, än hos öfverste Boye,
som utfört den med för litet folk och för litet
ammunition? inföll major Fihlén, som intresserad åhört
Lejonhielms lifliga skildring af hvad denne genom
kamrater inhämtat om den olyckliga landstigningen och
kungens möte med trupperna.

— Om Gustaf IV Adolf skulle kunna begripa något
sådant som att anledningen till expeditionens olyckliga
utgång förnämligast låg hos honom själf, upprepade
Lejonhielm.

Major Fihlén nickade.

— Aldrig, major. Icke ens skymten af en sådan
tanke skulle kunna vinna insteg i hans trånga hjärna.
Därtill anser han sig för storartad som människa, för
ofelbar i sina omdömen och handlingar, ett enväldigt
majestät af Guds nåde, för god att regera detta »svenska
och finska pack», såsom han vid flere tillfällen lär ha
uttryckt sig. Han synes mig vara —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0848.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free