- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
850

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu var det tydligen slut med den gode majorens
talegåfva. Han började harska och stamma, allt medan
han väldeligen sög på pipan, så att röken stod ur
munnen på honom fortfarande »som ur en bagarskorsten».

Alla voro förvånade öfver majorens stora
vältalighet och i ett sammanhang till på köpet. Annars voro
de mest vana vid att major Fihlén uttryckte sina tankar
i grymtningar och kraftord.

— Hur gick det sedan med flottiljen och kungen?
frågade Hesselius för att leda skildringen in på ofarliga
vägar.

— Morgonen därpå seglade kungen tillbaka till
Åland och Stockholm. En afdelning sändes norrut till
Vasa, och med den medföljde jag. Hufvuddelen af
eskadern förskansade sig i de angränsande sunden, där den
ankrat om natten, och där ligger den fortfarande.

Lejonhielm tystnade. Han hade talat sig trött. Han
tände en pipa och lutade sig tillbaka i soffhörnet.

Där ute hade regnet upphört och en dunkelröd
reflex af solnedgången glödde i väster.

Major Fihlén reste sig.

— Det kan vara tid att gå hem till sig, sade han
och öppnade dörren.

Han gick ut ur stugan. De öfriga följde.

Knappt hade de gått ett stycke genom byn, då
deras uppmärksamhet fästes vid en grupp soldater, som
samlat sig på landsvägen. Midt i klungan syntes ett
tiotal trasiga, besynnerliga figurer.

Major Fihlén och de andra närmade sig nyfiket.

Nu kunde de tydligt urskilja de nykomne. De sågo
ut som strykare. En och annan hade på sig en
sönder-rifven, nedsmutsad uniformsrock, andra buro
sjömanströjor, hondrockar, några saknade skor och hade
fotterna omlindade med filtsockor eller halm. Deras
kläder voro så rifna, att flagorna hängde omkring dem.
Somliga voro barhufvade, andra hade sydvästar,
uniformshattar, skärgårdsmössor på de lurfviga hufvudinu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0850.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free