- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
854

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är kanske så godt att börja från början,
yttrade han raskt.

— Börja han från början, bara han nå’n gång
kommer till slutet, svarade major Fihlén.

Och under de närvarandes afvaktande
uppmärksamhet begynte konstapel Klinga berätta om de
skepps-brutnes öden:

— Vi gingo där och exce’ra på Lagårdsgärde...

— Hva fan nu då? ... Lagårdsgärde! Det var
långt ifrån Björkön och Vasa, afbröt honom major
Fihlén.

Konstapeln tittade frågande på majoren, undrande,
om han skulle fortsätta.

— Men det gör ingenting. Gå på han, tillade
majoren.

Och konstapel Klinga fortsatte:

... Vi gingo alltså där på Lagårdsgärde i
Stockholm ... Och Herre Gud så vi såg ut! Uniformerna
trasiga, så vi knappt kunde skyla våra nakna lemmar.
Men alla hade vi ullgarnsståndare i hattkullen. Si den
saken var kungen mycket noga med.

— Den kungen, den kungen! Alltid ypperlig i sina
order, mumlade major Fihlén.

... Så fingo vi en vacker dag befallning att afgå
till Gefle för att inskeppas och fara öfver hafvet till
Finland. Nu erhöllo vi skor och ridbyxor,
läderdamasker med sporrar, skjorta, stallrock af bolstervar och
stallmössa. Men allt af uslaste tyg och läder.

Nå, efter ett par dagars marsch kommo vi till Geile.
Nu tänkte vi, att vi genast skulle gå ombord på
fartygen och afsegla, men det blef annat af. Dag efter dag
gick. Efter hvad jag hörde af löjtnanten var det
mycket som kom i vägen. Inga fartyg funnos redo, och
för att erhålla sådana, måste först stadens myndigheter
uppvaktas. Landhöfdingen skulle kalla magistraten,
magistraten skulle kalla handelssocietén, och
handels-so-ci-etén — ett förbaskadt namn att vara svårt, men jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0854.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free