Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så seglade vi till ön, där vi af de hyggliga
bönderna lyckades tillhandla oss några torra och varma
kläder i stället för de tunna och genomvåta trasor, som
vi hade på oss.
Våra vapen hade vi förlorat, men icke modet.
— Nå, ni kommo alltså i land på Björkön, våta
som doppade kattungar, utan vapen och proviant men
likväl med godt mod, beslutna att försvara er frihet och
era lif med påkar och stänger om det gällde, yttrade
major Fihlén. Just så skola svenska och finska krigare
vara. Aldrig förlora modet och hoppet. Den ena dagen
slår man en kullerbytta nedför branten, den andra står
man lugn och säker på lyckans topp-topp. Alltid
kuraget uppe och näsan i vädret, då går det bäst . . . Nå,
hur slutade denna bedröfliga historia?
— Jo, sedan vi fått kläder och litet mat, seglade
vi på en fiskarskuta till Qveflaks hy, hvarifrån vi gingo
landsvägen hit till Lillkyro, där vi hörde att arméens
hufvudstyrka skulle befinna sig. Troligtvis ha flere
fartyg än vårt strandat på finska kusten och äfven dess
besättningar. Om de räddats, komma de väl så
småningom att söka sig hit.
— Det vore bra. Armén behöfver alla de
förstärkningar, som den kan draga till sig, ty om jag icke
dömer alltför galet, drar det visst snart i hop till ett
ordentligt slag.
Hesselius lutade sig framåt. I skenet från pipglöden
kunde man se, hur det lyste i hans ögon.
— Tror majoren verkligen det? utbrast han lifligt.
— Jo, därom är jag öfvertygad, svarade major Fihlén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
