- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
861

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man visste, att den viktiga tvärvägen från Lintulaks
till Vasa nu var nästan helt och hållet i fiendens våld,
och sedan finnarne dragit sig norrut, kunde ryssarne när
som helst uppenbara sig och anställa en ännu mera
fruktansvärd sköfling än under sommaren.

Staden utrymdes. Alla sjuka, som kunde bortföras,
sändes norrut eller med fartyg öfver till Sverige. De
stora förråden undanforslades eller förstördes.

Då stod Döbeln icke längre ut att ligga stilla i sin
bädd. Och fastän genomsjuk och utmattad af feber och
sömnlöshet, for han med en del af trossen till
högkvarteret i Lillkyro, dit han anlände sent en afton.

I fältmarskalkens bostad pågick just krigsråd
angående den förtviflade situationen. I rummet funnos de
gamla bepröfvade krigarne Klercker, Adlercreutz,
Vege-sack, Aminoff.

Döbeln hälsade på sina gamla vänner, föll ned på
en sotfa i bortersta hörnet af rummet och lyssnade till
öfverläggningen.

Man resonerade hit och dit. Enda utvägen att rädda
armén tycktes vara reträtt norrut öfver Ny Karleby och
Gamla Karleby.

— Men vid Ny Karleby står ju en afdelning ryskt
infanteri, kavalleri och artilleri under Kosatschoffski,
anmärkte fältmarskalken.

De andra tego. De visste alltför väl hur sant detta
tyvärr var.

— Och äfven om vi där lyckats drifva undan
ryssarne, fortsatte fältmarskalken, möter oss vid Gamla
Karleby Vlastoff med sin kolonn. Tron I verkligen,
mina herrar, att vi skola komma fram. Och icke i
stället...

Klingspor tystnade och såg med sitt enda öga ut
öfver de närvarande.

— Hvad? frågade samtidigt Adlercreutz och Vegesack.

— Och att vi icke i stället...

Klingspor talade sakta’och med dämpad röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0861.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free