- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
863

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Döbeln till honom. Jag vill bege mig till min brigad
vid Munsala. Jag skall slå fienden och öppna väg för
armén. Jag skall visa, att hvarje tanke på dagtingan
är obehöflig. Jag skall rädda hären.

Och innan fältmarskalken eller de andra hunnit
yttra något, hade han vacklat ut genom dörren.

Det var vid midnattstid. Öfver byn låg mörkret svart.
Efter något sökande fick han en skjutspojke väckt.
Kärran blef förspänd, och bort från de sofvande
trupperna och de pratande generalerna och öfverstarne åkte
Döbeln i mörka natten mot Munsala och sin brigad.

* *

*



Samma natt nådde de björneborgska bataljonerna
fram till närheten af Juutas, sedan en mindre afdelning
blifvit kvarlämnad vid Munsala.

Och som så mången gång förut under kriget red
den karske och kortväxte major Fihlén, argare än
vanligt, i spetsen för sin bataljon, och bredvid sitt kompani
gick kapten Dunder.

Och sida vid sida marscherade, nej, traskade de
goda vännerna och rotekämraterna korpral Olagus, Matts
kusk, långe Andreas, Palmqvist skrifvare och den lille
knyckige finnpojken Heikki.

Men hur de sågo.ut! Hållningen var icke rak
och morsk som förut, blicken icke djärf och glad.
Uttröttade, förtviflade, med uniformerna i trasor, hängde
de hufvudena och trampade i smutsen med sina
utslitna skodon, som hade hål i stället för sulor.

Och som de sågo ut, tedde sig hvarenda karl i
björneborgarnes led.

Vägen, där bataljonerna drogo fram, kantades af
fallna. Då och då stupade en pojke, för klen att bära
de sista dagarnas hopade strapatser, där föll en gubbe,
maktlös, dödstrött, benen buro icke längre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0863.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free