Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. LXIV. |
| En dag i blod. |
I hela svensk-finska armén var Döbelns namn på
allas läppar. Hvilken trollkarl var han ej! I ett nu
hade han, såsom flere gånger förut, ryckt till sig segern
och svängt om lyckohjulet, som höll på att gå
baklänges.
Ännu fanns det alltså hopp. Ännu var armén och
Finland ej helt och hållet förlorade. Återtågsvägen var
fri. Kanske man rent kunde våga ett nytt slag och
drifva fienden tillbaka.
Det var härpå Adlercreutz funderade.
Hans excellens fältmarskalken hade, sin vana
trogen, kilat i väg norrut och öfverlåtit befälet.
Å fiendens sida var ställningen denna: Kamenski,
som ännu tycktes sätta tro till de finska truppernas
inskeppning i Vasa, hade sändt Rajevski med 3,000 man
dit. Men då han märkte sitt misstag, ryckte han med
återstoden af sin styrka, 7,000 man, i ilmarscher fram
på kustvägen mot Ny Karleby. Han hoppades hinna
fatt den finska hufvudstyrkan, som strax efter Döbelns
afresa tågat norrut, innan denne hunnit slå
Ivosatschoffskis och Vlastovs afdelningar.
Om striden vid Juutas och de sinas nederlag visste
nämligen Kamenski ingenting.
Nu begynte en kapplöpning på kustvägen mot Ny
Karleby och den 14 september i gryningen hann
Kulneff, alltid främst, upp den finska eftertruppen i
närheten af Oravais.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0868.html
