Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga draget hos dem hade efterträdts af något mörkt
och huttert.
Alla stodo bakom snövallen och spejade utåt det
frusna hafvet.
Långt borta på det hvita, solbelysta isfältet syntes
en liten kosackpatrull på sex man trafva in mot land.
— De komma hitåt. Ingen sticker fram näsan,
förrän jag säger till, yttrade korpral Olagus och höll
utkik på kosackerna.
Dessa hade tydligen icke märkt männen bakom
snövallen utan närmade, sig i rask fart.
Nu voro de blott på en 200 fots afstånd.
— Lägg an! kommenderade korpral Olagus.
Och fmnarne stucko fram liufvudena och siktade.
Nu varseblefvo kosackerna dessa och satte af i
galopp rakt mot dem.
— Låt dem komma så nära som möjligt. Ingen
får bomma. Då han I piken i er, varnade Olagus.
Han dröjde ännu några ögonblick.
— Nu ... Fyr!
Skotten knallade som ett enda och fyra kosacker
föllo dödsskjutna från hästarna.
De två återstående flydde.
Matts kusk och Palmqvist vände sig mot land
liksom för att skörda bifall för sin bragd.
Då upptäckte de två kvinnor komma gående på
isen ut mot snövallen.
— Heikki! ropade Matts kusk. Se där! Är det
inte?...
Heikki såg ditåt.
— Jo, det är Meri och Anna, sade han och ett
uttryck af glädje flög öfver hans svartmuskiga anlete.
När tredje kompaniet fick order att gå med Döbeln
till Åland, följde Meri med. Hon ville icke lämna sin
Heikki, och hvad hade hon nu längre att göra i
Finland, då ryssarne intagit hela landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
