Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver isen och slagit läger på de längst österut belägna
öarne.
Allt var klart och tidigt en morgon när reveljen
gick och medan ännu mörkret låg svart öfver Ålands
hvita skär satte sig trupperna i marsch.
När solen gick upp, voro de redan långt ute på
isen. Snöyran kom och vinden blåste dem rakt i ansiktet.
Timmarne gingo. Alltjämt tågade trupperna i spridda
kompanier öfver det öde isfältet rakt västerut mot
Sverige, mot hemmet.
Allt svårare blef marschen, allt tröttare soldaterna.
Vägen där de drogo fram kantades af mörka fläckar
liksom en prickad stråk. Än var det ränslar, vapen,
krutkistor, som känts för tunga och kastats bort. Än
soldater, som stupat af matthet och hvilkas stelnande
kroppar yrsnön täckte öfver.
Här och där bland kompanierna dök plötsligt upp
en liten gråklädd man på en lurfvig häst. Det var
Dö-beln, som såg till de sina, uppmuntrande, eggande.
Bredvid en släda, hvari två kvinnor insvepta i
filtar åkte, gingo några män.
Det var Meri och hennes väninna, och soldaterna
omkring dem voro korpral Olagus, Matts kusk,
Palm-qvist ock Heikki.
— Se! sade Matts kusk och pekade på några mörka
punkter långt borta i väster:
— Sverige!
De andra blickade dit och upprepade:
— Sverige!
En lång stund gingo de tysta. Snöyran hade
still-nat. Solen sänkte sig mot den hvita randen i väster
och himmelen började glöda som färgad af blod.
— Så slutade då detta olyckliga krig. Finland är
förloradt, mumlade Heikki, där han gick bredvid Meris
sida.
Han såg tankfull bort mot de mörka punkterna i
väster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
