Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Varbergs f.d. Slott och Fästning - Notabla Fångar på Varbergs slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARBERGS F. D. SLOTT OCH FÄSTNING.
11
6:0) Generalmajoren Carl Fredric Pechlin, född den
8 Augusti 1720 i Holstein, partiman och ränksmidare,
var en af de adelsmän, som Gustaf III lät fängsla för
att underlätta genomdrifvandet af Föreijings- och
Säkerhetsakten. För att hämnas härför äfvensom för det
afbrott i Pechlins politiska bana, som Gustaf III
åstadkommit genom 1772 års revolution, slöt han sig till de
adelsmän, som, missnöjda med konungen, ville undanrödja
honom. Enligt en mängd vittnesmål var Pechlin
huvudmannen i den sammansvärjning, som kostade Gustaf III
lifvet, men hade förstått att så sopa igen sina spår, att
han ej kunde öfverbevisas om delaktighet i
konungamordet. Han insattes på bekännelse på Varbergs fästning
1792, der han afled den 29 Maj 1796. Han begrofs i
Varbergs stads kyrkogård och icke, som man länge trott,
i Träslöfs. Man påträffade 1858, vid planering af gamla
begrafningsplatsen kring kyrkan, i en graf till höger om
kyrkodörren 2 väl bibehållna kopparplåtar. Den större
hade denna inskrift: «Här hvilar Generalmajoren och
Riddaren af Kongl. Maj:ts Sverds Orden Friherre Carl
Fredrich Pechlin född 1720 den 8 Augusti, Död 1796
den 29 Maj»; på den mindre: «Själen hoss Gud, minnet
hoss Efterwerlden, Deth förgängeliga här.» Desse plåtar
jemte kraniet förvaras nu i Stockholm. I början af sin
fängelsetid hölls han mycket strängt. Den kära pipan
togs ifrån honom och vakteri hade fått befallning att väcka
honom hvarje halftimma. För att undgå detta obehag
lofvade han att bekänna. Men då Polismästare
Liljensparre, som besökte honom för att emottaga hans
bekännelse, råkade komma i häftig ordvexling med honom, sade
Pechlin: lika mycket, jag vill då bekänna — men tillade
efter några ögonblicks uppehåll att tobakspipan smakar
mig förträffligt.
De sista åren af fängelsetiden fick han större
frihet, han fick, åtföljd af en officer, till och med promenera
i staden, göra och emottaga besök hos och af bekanta.
Kommendanten var han till mycket besvär och obehag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
