Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De olika fängelsesystemerna - A. Före 19:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DB OLIKA FÄNGELSESYSTEMERNA.
33
En gammal man, hvilken icke kunde erlägga den
fordrade afgiften, fördes till pålen, blef der slagen ända
tills han dignade neder, under bön om nåd för sitt lif
och rop: jag dör, hvarpå Ölands-Jödde svarade: dö för
tusan, jag skall häfva dig i skylhuset (bårhuset). Om
natten afled den gamle mannen.
En annan beröfvades sina sista penningar och fick
sedan svälta. När hungern stigit till sin höjd och han
måste intaga sängen, bönföll han sina medfångar om litet
mat; en af dem kastade då en ostbit till honom. Då
Ölands-Jödde såg detta, sprang han upp och skrek: «du
skulle gifvit honom tusende och icke ost», hvarefter han
slog den arme med tjärtampen så att han morgonen
derpå afled.
Åter en annan slogs så länge vid sängstolpen att han
föll sjuk i sängen. Natten derefter, då han jämrade sig
i själatåget, lade Ölands-Jödde, fattad af hastigt
medlidande, ett örongott under den sjukes hufvud och tände
ett ljus. Men när han väl aflidit, kastade han honom i
golfvet och drog af honom hans kläder, hvilka han
utbytte mot sina egna.
En gång försökte de 30 medfångarne att opponera
sig emot detta tyranni, men vaktmästaren stälde sig genast
på Ölands-Jöddes sida. Följden blef att
oppositionsmännen på Jöddes anklagelse kastades i tornet. Att han
förmådde så mycket, berodde derpå, att han var en så god
kund hos vaktmästaren.
Att klaga tänkte ingen på eller vågade sig till under
sådana förhållanden, och då vid sedan uppstånden
rättegång fångarne tillfrågades om orsaken till deras envisa
tystlåtenhet, svarade de, att ingen vågat, emedan Jödde
skulle hafva dömt dem till döden för en sådan förseelse.
En gång hördes nödropen af en slottsskrifvare och han
störtade in i fångelset för att utröna orsaken; då han
inkom, var allt tyst och stilla och icke ens den misshandlade
vågade gifva det minsta klagande ljud ifrån sig.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
