- Project Runeberg -  Lifvet i ett svenskt straffängelse under 1860-talet samt Ett samhällets olycksbarn /
37

(1893) [MARC] Author: Hampus Frans August Lönegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De olika fängelsesystemerna - A. Före 19:de århundradet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE OLIKA FÄNG-ELSESYSTEMEBNA.

37

ljöd det nu: Du är nog en bra pojk, och du skall icke
ångra att du tagit reson. Vi skola lära dig mycket, som
du har godt af, när du kommer ifrån detta tjufvahål.
Men det var icke nog med att man så behandlades af
medfångarne; man fick både svälta och frysa. Herr
vaktmästaren sjelf lefde i kräslighet på det, som skulle
användts till vår nödtorft. När jag efter utståndet straff
lemnade fängelset, hade jag dåtidens fångars ansigtsfärg
— en följd icke blott af fängelseluften, utan äfven af
undergången svält.

Min fasa för att dag och natt nödgas sällskapa med
sådana menniskor, sade han, kan icke beskrifvas. Visst
hade han varit odygdig och under sin uppvext snattat
och stulit, visst hade äfven han fört oskickligt tal med
sin tunga; men att nu aldrig höra annat än det råaste
skämt, eder och svordomar, berättelser om stölder och
bedrägerier och hädelser mot Gud och hans heliga ord,
det väckte hos honom den största afsky för dem. Han
höll sig derför så mycket han kunde ifrån dem, ja han
sökte till och med i början att motsäga och tillrättavisa
dem för deras oskickliga tal och för deras hån af det
heliga. Detta gjorde att hans olyckskamrater åter fattade
ovilja mot honom och hotade att misshandla honom.
Förskräckt häraf och i medvetande af, att desse brottslingar
icke skulle sky att göra honom hvad som helst, om han
icke höll med dem, insåg han att han måste upphöra
med att både motsäga dem. och tillrättavisa dem.

Denna förändring i hans förhållande behagade dem,
och ju mer han liknade dem, desto vänligare blefvo de
mot honom. De lärde honom nu, huru han skulle
förhålla sig inför rätten och huru han skulle besvara de
frågor, som domaren stälde till hans besvarande, och att
han aldrig skulle medgifva något, förrän han fann att
det med vittnen var styrkt.

Ehuru hans samvete ogillade deras lärdomar och
förebrådde honom denna dubbelhet så kom fruktan för
det hat, som han uppburit, så länge han ej liknade dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:27:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hllifvet/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free