- Project Runeberg -  Lifvet i ett svenskt straffängelse under 1860-talet samt Ett samhällets olycksbarn /
41

(1893) [MARC] Author: Hampus Frans August Lönegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De olika fängelsesystemerna - A. Före 19:de århundradet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE OLIKA FÄNG-ELSESYSTEMEBNA.

41

honom under plågorna och att han had Herren leda sig
han aldrig mer måtte göra sig skyldig att lida
ett sådant straff.

Följande Söndag skulle han undergå den så kallade
kyrkoplikten; denna skulle verkställas i den församlings
kyrka hvarinom brottet blifvit begånget. På Lördagen
förut fördes han, belagd med fot- och handbojor, af en
fånggevaldiger till denna och kl. 9 på morgonen
derefter stannade fångkärran vid H— kyrka. Sedan
fång-gevaldigern för pastor anmält fångens ankomst, uppfördes
denne vid sammanringningen till kyrkan och placerades
vid en framsatt pall, strax inom kyrkodörren, der blef
han stående till slutet af altartjensten efter predikan, då
han framgick till platsen nedanför altaret och
absol-verades.

Han var nu fri och skulle återvända till hemorten.
Han var fri! Han hade utstått det straff, som lagen och
samhället kräfde såsom försoning för hans brott. Han
hade försonat sig med kyrkan, erhållit hennes förlåtelse
och åter blifvit tillförsäkrad rättighet till alla dess
herliga förmåner. Han trodde att det var allvarligt menadt
med desse försäkringar, helst han under en sann ångers
tårar inför Gud och menniskor bekänt och afbedit sitt
brott, helst han icke blott allvarligen lofvat utan ock
innerligen bedit Gud om hjelp och kraft att kunna segra
öfver alla frestelser. Icke trodde han, att något hinder
skulle vara för honom att blifva emottagen såsom en
förlorad, men återvändande son, både i sitt hem och i
samhället.

Hvilken bitter erfarenhet fick han icke i detta fall
göra?

Man såg honom, hvart han kom, med
misstänksamma blickar; man kallade honom i hemlighet tjufven och
undvek att komma i någon beröring med honom. Man
gaf honom väl en allmosa och detta mest derför att man
fruktade honom, men arbete att gifva honom tillfälle att
förtjena sig sitt uppehälle, förnekade man honom; man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:27:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hllifvet/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free