Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fångarnes uppfostran och lif före inträdet i fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅNGARNE FÖRE INTRÄDET I PAKOZUIKT. åtø
Andra åter begifva sig från hemmen, för au
arbete vid jernvägsbyggnader, eller till städerna, för alt
der söka sin åtkomst. Bland dessa finnas sådana, nom
kommit till inseende, att det endast är genom
arbétsam-het och flit, sparsamhet, ordentlighet och ett nyktert
lefnadssätt, som man kan undgå att nedsjunka i kroppsligt
och andligt elände och som ega den styrka i karaktären
att de kunna kämpa mot sina onda böjelser och, fäst
efter många strider och nederlag, dock med Guds hjelp
till slut segrat. Mången sådan yngling har arbetat sig
upp, kunnat bilda familj och lefver såsom en aktad
medborgare.
Flertalet af dem byta dock icke om vanor och
lefnadssätt, derför att de byta om hemvist. Deras lättja,
oordentliga lefnad, deras onda begär och böjelser följa
dem. De göra snart bekantskap med städernas pöbel
och prostituerade kvinnor af samhällets drägg.
De af dem, som hafva så pass hederskänsla och
fruktan för Gud, att de icke vilja blifva eländiga tjufvar,
sälla sig tillsammans med de så kallade sjåarne, som
hafva arbete vid hamnarne med lastning. Här arbeta de,
som voro de djur, och förtjena mycket, mången gång 10
kronor om dagen. Efter att hafva erhållit sin aflöning,
ställa de sin kosa till krogen, den de icke lemna, så länge
de ännu hafva ett öre kvar. Efter några års
sysselsättning härmed äro de merendels förstörde både till kropp
och själ och förmå icke fortsätta med detta arbete. De
taga då till vandringsstafven och begifva sig ut på
landet, der de föda sig med tiggande tills de gripas och
sändas såsom försvarslöse till kronoarbetskåren. Sedan
de der tjent ut sina år, återkomma de för att skaffa sig
laga försvar. Då de icke kunna detta, så få de göra
samma färd åter och åter, och slutet blir, att
fattigvården får taga vård om dem och behålla dem tills döden
gör slut på deras usla tillvaro.
De öfrige, som sakna hvarje tillstymmelse till
heders-och rättskänsla och som från barndomen snattat samt nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
