- Project Runeberg -  Lifvet i ett svenskt straffängelse under 1860-talet samt Ett samhällets olycksbarn /
143

(1893) [MARC] Author: Hampus Frans August Lönegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset - Fängelsets tillfällighets-Poet - Fångpredikanten H. F. A. Lönegren och hans familj, på Julafton 1867

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POETEN.

143

Eångpredikanten H. F. A. Lönegren och
hans familj, på Julafton 1867.

En sorgens son, från glädjens samqväm skild,
Så här jag stiger in i Eder boning,
Som ler så vänlig, fridfull, ljuf och mild
Med sin så lysande och granna toning,
Och med ett Frid ur hjertats djupa grund
Jag helsar Eder, Kristi vänner kära!
Som uti denna ljusets högtidsstund
Den sanna lifvets glädje, Jesum nära.

Frid, ädla Bibeltolk! vist gläds i qväll
I Herranom Ditt hjerta och Ditt sinne,
Der lik en Jakob from i fridlyst tjäll,
Du alla Dina älskade derinne
I sluten ring ser kretsade kring Dig;
En herrlig syn, ack, se hur stunden målar
I hvarje anletsdrag så ljufvelig
Förnöjsamhetens blick med sina strålar!

Se ock hur sällheten gudomlig ler,

Hur Trefnan står af sämjans hand bekransad,

Hur Kärleken, en engel sig framter

Med flärdfri skrud inom en rosgård skansad;

Symbolisk skön i verklighet framstår

Det här en himmel, änskönt sedd på jorden,

Som täljer högt med sina ljufva spår

Att Kristus bland dess söm är bosatt vorden.

Visst skuggas lifvets himlasfér ibland
Och ter sig med sitt ljus i skymning sluten;
Men, deri se, de kristna just G-uds hand
Som stundom med en smärta oafbruten
Uppblandar glädjen, pröfvande dervid
Om uti tron uppå Hans Nåd de blifva
Ståndaktiga, och om deri, med frid
Och fröjd de sig Hans vilja undergifva.

Sublima anblick! o jag har ej ord
Att kunna dina dagrars guld besjunga;
Hur omkring gra,nbezirat qvällsvardsbord
Sig glädjen ringat har — den evigt unga,
Hur vördnadsbjudande och mild och skön,
Försoningen, der ler med tacksamt öga;
Familjens fromma Moder, ibland rön
Af Herrans rika håfvor från det höga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:27:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hllifvet/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free