Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fångens enskilda lif bland kamraterna - Den förtrampade fosterlandssonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
FÅNGENS ENSKILDA LIF.
Min skuld till dig jag sjufalt gäldat hafver,
Din, deremot, än ogäld återstår;
Ett ordspråk — "den en grop åt annan gräfver
Sist merendels deri sjelf ligga får" —
Ej är min strid här än med dig afslutad,
Märk, hämnarn, ofvan herskar än omutad!
Jag inser väl att detta språk dig grämer,
Att dessa toner göra dig förtret,
Och störa dina höga, stolta sämer
I deras vällust och försoffenhet;
Men, hvad är gjort, kan mer ej intetgöras,
Min röst ej höjd, den måste af dig höras!
Det hända kan att någon möjligt finnes
Bland dina bättre ringdjur som lyss på,
Och som mitt lidande tör gå till sinnes;
Dock hur som helst — bland dina andra små,
Ej genklang fattas, på en lika smärta —
Den tonar väldigt hjerta ifrån hjerta.
Ja, fosterland! Hvad du än mera ämnar
Att göra mig — gör det — men gör det snart,
Du vet att ondskan sjelf sig slutligt hämnär,
Ditt eget fall, tör snart bli uppenbart;
Med’ tid än är, så låt ditt samvet väckas
Och längre ej med Hämnarns uppskof gäckas.
O, om min röst nog stark här kunde höras
Af alla desse arma lidande,
Som i ditt hat du svurit "skall förgöras" —
Dock räfsten kommer nog — och du får se,
När tvedrägtsfacklans brand,, din fred förkväfver,
Att ut sin rätt Nemesis af dig kräfver.
C. O. S. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
