Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN.
15S)
och med ett djupt — på både gamla och unga syndare,
ja, på barnet att få höra om t. ex. Yoltairs död; han
som så ofta talat hånande om helvetet och domen, huru
han i sitt 84:de år fasade för den förestående döden,
såsom för det förfärligaste spökelse; huru han i sin
förtviflan rasade som en vansinnig, och som en
drunknande i storm höll sig fast vid jorden, hvilken han på
intet vilkor ville släppa? Eller om predikanten, såsom
motsats härtill, skildrade för dem, som söka skaffa med
fruktan och bäfvan att de måtte salige varda, t. ex. en
Schubert, huru han i de sista ögonblicken af sitt lif
ropade: gode Frälsare! ack huru herrligt, huru skönt, skönt!
—■ Sådana exempel äro lefvande kommentarier till det
skriftens ord: «prediker om de rättfärdiga att de stå väl».
Måtte predikanten predika Guds ord, hela Guds
ord lag och evangelium, allt som hans församling det
tarfvar; må han predika det så, att det träffar samveten;
må han predika kyrkans antagna dogmer, men också
praktisk kristendom d. v. s. visa dogmernas användande
och tillämpande på både det naturliga och andeliga lifvet;
må han hvarken nedsätta eller upphöja det naturliga
lifvets kraf öfver eller under dess vigt och värde! Må
han bibringa sina åhörare en klar och med skriften
öfverensstämmande kunskap om, hvartill menniskan eger kraft
och hvartill hon saknar den; må han lägga henne på
sinnet att flitigt och troget bruka de krafter, som hon
har, i sin Herres tjenst, och lika flitigt och troget bedja
Gud förläna henne den kraft hon saknar, och när hon
får den, hon måtte använda, den med flit och trohet.
Detta glömmer mången ordets förkunnare göra, eller att
icke nog tydligt lära. Får icke åhöraren, beträffande
denna sak, en klar och redig kunskap, utan endast höra,
att han ingenting kan af sig sjelf göra till sin frälsning,
så blir han liknöjd och försoffad och klandrar Gud, som
skapat honom så usel och bristfällig. Han gör sig den
inbillningen att, efter han icke kan göra någonting af
sig sjelf, så kan icke Gud fordra, att han gör något, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
