Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
-JàUia^ tm mwMm UU £ißUSßn$e4>
ßtbäUün4, ingifvet UU §mUül*
MÉ §. # JfamqviM ßéü.
Det är en fråga, som ofta ställes till
fångpredikanten: «Kan man verka något till fånges förbättring och’
huru skall detta bäst kunna ske?»
Känna vi grundorsakerna till det onda, så hafva vi
sedan botemedlet gifvet. Ty efter sjukdomens
beskaffenhet måste ju botemedlen anordnas?
Hvilka desse äro, har i det föregående af detta
arbete visats, hvarföre vi hänvisa till Afdelningarna V, VIII
och IX.
I första rummet måste vi visserligen sätta hjertats
ondska såsom orsak härtill; och derföre att den är stor,
ske återfallen i brott. Men har man ock sörjt för, att
den icke må blifva större, just under straffets
undergående? Våra gemensamhetsfängelser äro tvärtom just så
inrättade, att äfven de bättre naturerna måste der gå
under. Jag skulle nästan våga säga: Sätt in en ärbar,
sedig och rättänkande menniska i ett sådant fängelse, och
det skulle vara ett under, om hon icke under ett
mångårigt umgänge med förhärdade menniskor, af hvilka hon
dagligen och stundligen hörer syndigt tal och ser syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
