Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213 MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
något yrke, genom hvars utöfvande han sedan kunde
föda sig.
Några egentliga och ©öfvervinneliga hinder för en
sådan förändring böra väl icke förefinnas, helst som den,
enligt min fullaste öfvertygelse, är alldeles nödvändig,
derest fånge skall kunna utgå ur fängelset förbättrad och
icke förvärrad. De ökade kostnader, som deraf blefve
en följd, finge staten nog i sinom tid igen uti
mångdubbelt mått derigenom, att så många återfall i brott icke
skedde, och att den befriades ifrån att transportera de
fallne hit och dit, från fängelse till fängelse, tills de åter
stannade inom lifstidsfängelsets murar.
Skulle en sådan omorganisation icke kunna
tillvägabringas, så måste jag dock på det kraftigaste yrka —
i religionens namn, för fångarnes och statens skull —
att själasörjaren måtte beredas tillfälle, att mera
sjelfständigt, att jag så må säga, kunna handhafva själavården
och göra, hvad som är möjligt, under för handen
varande omständigheter, samt att således det måtte honom
beviljas att -när som helst kalla enskild fånge till sig
och några gånger i veckan, äfven under fångarnes
arbetstid, ett större antal till kristendomsförhör. Såsom nu
är stäldt kan icke läraren med bästa vilja göra något
särdeles för mängdens upplysning. Den enda tid, som
predikanten nu får begagna till förhör med ett större
antal på en gång, är söndagens eftermiddag. Men kan
man väl billigtvis fordra, att han på denna dag
ytterligare skall uppträda såsom katheket? Han har, såsom
tillika predikant vid kronohäktet, tvenne
högmessoguds-tjenster att förrätta, den ena af dem krafterna serdeles
ansträngande, emedan predikanten under den är ensamt
verksam och utan något afbrott eller hvila. I våra
cellfängelser brukas (1860-talet) nemligen icke sång;
predikanten måste — jag hade så nära sagt — utan andrum
läsa bönerna och hålla predikan.
När predikanten har undangjort desse förrättningar,
kan väl ej rimligtvis fordras, att han äfven skall hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
