Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
tänkt. Och detta sker stundom derför att han i sträf
och sträng ton svarat en vaktknekt, som af kitslighet
eller öfvermod velat visa sin makt öfver fangen.
Äro nu sådana fångar sämre och mer aflägsne
från verklig förbättring, än de, som ega kraft att lägga
band på sinnet och tungan eller som till och med af
feghet hvarken våga hafva egen öfvertygelse eller göra
det de gerna önska? Är det icke möjligt, att äfven den goda
menniskan, ja en sann kristen, kan glömma sig och begå
synd? Får man, när detta sker, utan vidare säga, att
hennes synd är ett bevis på ett helt oförbättradt hjerta
och att allt är blott sken? Är väl den, som fri från
starka passioner och i saknad af ett lifligt lynne går sin
väg helt tyst och stilla, derför en god menniska? Kan
icke en sådan ligga under sådana passioner, som äro
mindre synbara och mera doldt kunna öfvas, ja, så doldt
att ingen mer än det alltseende ögat märker dem? Så
är förhållandet med den otuktige och i viss mån äfven
med drinkaren. Men hvilken af desse är nu den, af
hvilken man kan vänta det bästa? Hvilken är sämre,
den otuktige och den oförbätterlige drinkaren eller den,
som vid en godtycklig behandling låter drifva sig af sina
känslor att svara sträft och sturskt eller begå en annan
dylik förseelse?
Och hvad sker likväl? Just desse förstnämnde
benådas; men desse sjelfständige karaktärer, som visa sig
kunna besegra sina onda lustar och böjelser, men
upplåga vid tillfällen när de tro sig blifvit förorättade eller
göra något sådant, som i det fria samhället är tillåtit,
men i fängelset förbjudet, ~de få kanske gå ett 10-tal af
år längre i fängelset, innan de vinna nåd, än de förre,
ehuru både fängelsets tjenstemän och medfångarne veta,
hvilka dåliga och förderfvade menniskor desse frigifne
varit och äro.
Huru går det med dem, när de komma ut i det
fria samhället?’ De komma ur fängelset med sina usla —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
