Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
JBTT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN. 236
annat än synd och oftast hörer slemt tal, hädelse och
gudsförsmädande ord. Detta förorsakar naturligtvis att,
äfven om och när man lyckats med ordets svärd träffa
fångens hjerta, rörelserna snart förkväfvas af kamraternas
onda lärdomar och exempel.
Måndagen den 15 Juli öfvertog jag själavården ide
båda fängelserna. Jag besökte genast logementerna och
cellerna. Jag medger att det var med en viss bäfvan
och beklämning, som jag trädde in ibland brottslingarne;
ty man är van vid att tänka sig fången såsom en person,
den der alltid har ondt i sinnet och jemt rufvar på
tanken, att kunna göra ondt. Att äfven jag till en del hade
lika åsigter om honom, får jag medgifva, och jag kunde
icke hindra den tanken att framkomma: du är nu ibland
sådana menniskor, som icke skola göra sig samvete, att
taga ditt lif, om du är dem obehaglig. Jag sökte kväfva
denna tanke; och då jag såg, att de olycklige, som
om-gåfvo mig, icke allenast förhöllo sig stilla och uppförde
sig aktningsvärdt, utan också i allmänhet icke hade några
bofansigten, lyckades det mig snart.
Då jag åter tänkte på, att jag nu var satt att vara
desse många förvillades lärare och att jag skulle vara
ansvarig för deras själar, så betogs jag alltmer af
fruktan för, att hafva antagit mig ett kall, som var mig
främmande, och att. jag _ icke skulle kunna verka hvad
jag borde och önskade. Det föreföll mig ock som om
jag läste i en och annans blick de orden: Kom och hjelp
mig ut från synden.
Jag sände en innerlig bön till Gud om hjelp att
kunna vara för mine olycklige åhörare en rätt
själasörjare, och framställde mig för dem såsom en vän, som
kommit för att vara dem till tjenst och hjelp i allt, som
jag kunde, och synnerligast för att visa dera, att Herren
förkastar och förskjuter ingen syndare, äfven den störste,
om han i en sann ånger och botfärdighet flyr till Guds
förbarmande kärlek; Jag tillade att jag kommit till dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
