Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 2
ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
genom dessa förhör lugn och stillhet vanns till det yttre,
så gäste det inom dem; och ju längre de svulto, desto
högljuddare lät knotet höra sig. Till all lycka utsattes
detta år generalmönstringen redan i Maj månad, hvadan
slutet på deras lidande således ej var så särdeles långt borta.
Och att arbetarne i stengården, som varit vane, att kunna
äta sig mätta hvarje dag, nu svulto, det är utan allt
tvifvel.
Vid denna tid hade Andersson utstått sitt cellstraff
och arbetade uti stengården. Den som icke kunde finna
sig i den nya ordningen, var han. Han trodde desslikes,
att Fängelsedirektören var orsak till denna nyhet; och då
A., som var en storätare, svalt kanske mest af alla, var
ban ursinnig och svor på att Han skulle döda direktören.
’’Hans plan var, att när denne besökte stengården,
hvilket emellanåt skedde, med sin stenslägga gifva honom
ett dråpslag eller, om detta icke bar sig, skära honom
med knif. Till utförandet af denna sin föresats styrktes
och uppmuntrades han af många.
Lyckligtvis blef jag härom i tid underrättad. Jag
kallade upp till mig Andersson, hvilken, så snart han
stigit inom dörren, började klaga öfver det svältsystem,
som nu var infördt, och sade att han svalt så att han
kunde äta upp sina fingrar. «Det är G. — den
blodhundens — skull; men han får nog sitt straff.»
«Min kära Andersson, nu är du icke rättvis; jag
trodde dig åtminstone om så mycket förstånd, att du insåg
att, om en chef befaller sin underlydande något, denne
senare då måste lyda. Du hörde ju att skrifvelsen
angående den nya ordningen är utfärdad af
Fångvårdsstyrelsen och icke af G.; derför tycker jag att det borde
vara klart för dig, att om du skall vara vred på någon,
så vore det på fångvårdsstyrelsen.»
«Jo,» invände han, «visst vet jag att det är
fångvårdsstyrelsen, som låtit skrifva det f—de papperet; men
det är den blodhunden G. —, som tyckt att vi haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
