Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 2
ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
allt mer och mer kännedom om lians lynne och
karaktär, på samma gång som jag ock genom denna —
hvaröfver han förundrade sig att jag egde — vann ett stort,
ja obegränsadt inflytande öfver honom. Han lydde mig
i allt och var mig tillgifven. Jag tror ock att, om han
hade stannat kvar vid Varbergs fängelse, han skulle med
den behandling lian der rönte, icke begått en sådan
förbrytelse, som han nu gjort. Men då han sjelf önskade
förflyttas till Karlskrona, och skäl, som af mig icke
kunna eller fä framläggas, derjemte förefunnes, använde jag
mitt inflytande hos Kongl. Fångvårdsstyrelsen att få
honom dit förflyttad, hvilket ock bifölls. — —
Författaren af uppsatsen i N. D. Alleh. har rätt
uppfattat Anderssons karaktär, då han säger, att ban
har ett energiskt hämndlystet lynne och ett okufligt
begär efter friheten; men felar, om han säger, ätt det är
fängelset, som gifvit honom denna karaktär. Och ban
medgifver åtminstone, att hans hämndlystnad fanns till
för.e hans inträde i fängelset; ty ban anmärker riktigt,
att Andersson, för. att tillfredsställa sin hämnd, begick det
första brottet — mordet på en kamrat, som skymfat
honom. Sjelf erkände Andersson, att grunden till detta lyte
redan lagts i barndomen, och i hemmet vidare utbildats.
Ty han blef mycket strängt behandlad af sin fader och
fick ofta af honom, äfven för små förseelser, hård aga.
Han önskade derför att han måtte blifva stor, så att han
måtte kunna skydda sig för den våldsamma
behandlingen och kunna hämnas. Han hade en starkt utpreglad
sjelfkänsla, som gjorde att han redan i barndomen icke
kunde fördraga den minsta inbillade eller verkliga skymf,
som tillfogades honom; en känsla, som med åren starkt
utvecklade sig, och som under fängelsetiden så tillväxt,
att han ansåg sig berättigad att, för en tillfogad skymf,
till och med beröfva den skymfande lifvet. Ja, han
inträdde med dessa tänkesätt i fängelset. Att fängelset och
kamratlifvet der vidare utvecklade de onda anlagen, är
visst; dock skulle man fela mot sanningen, om man ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
