Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjelten står med yxan i sin kraftiga hand. Doktorn
höjde ett lefve till hans ära och chören sjöng: ”Hell
dig du höga Nord!” Dereffcer skildes alla och gingo
hyar och en åt sitt håll.
Morgonen derpå den 17 augusti var den gäspande
befolkningen mera än vanligt talrik i Örebro. Yi voro
icke de enda främlingar, som slumrade i staden: från
Norrköping, från Arboga, Nora och Köping hade
massor af resande anländt. Från den sist nämda staden
afgick samma dag for första gången jemvägståg, forande
omkring tre hundrade invånare med deras borgmästare
i spetsen. Största delen af dem hade fått åka på
grusvagnar, men de voro alla sä innerligen glada
der-öfver, att de numera kunde få vara med i denna
verl-dens lifliga samfärdsel.
Klockan half elfva skulle tåget gå till Göteborg.
Våra värdar trakterade oss med frukost och följde oss
sedan till banstationen, der vi skildes från dem med
tacksamhet och hurrarop. Sä drogo vi åstad genom
Nerikes välodlade bygder till sydligare nejder.
I Falköping fingo vi tjugo minuters lof ur våra
rullande fängelser och en hederlig middag. Det var
en glädje att se våra poetiska naturer äta kött och
potates med dagsverkares talent. Vestgöta sofvel
om-bildades till varmt och sprittande studentblod till de
lungors eldande, som nu gingo ut att med tonernas
makt eröfra verlden.
Klockan half sju voro vi i Göteborg, der vi
presenterades för och togos mot af våra nya värdar. I
Kristina kyrka firade sångarskaran åter en triumf. Jag
glömmer aldrig Brudfarden i Hardanger den gången.
Då klocktonema bröto fram och basarna började slunga
ut sitt bonbon öfver publiken, då märktes en rörelse
öfver hela kyrkan, och dä sista ackordet förklingade,
herrligt som echo i skogen, då brast en storm af
bifall och förtjusning ut i hela templet, hvilken icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
