Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och behaglig arm- eller benrörelse. Derjemte funno vi
der den ståtlige och ordensprydde hr Wy Bromander,
som gick helt hemtam omkring, hvar han ville, visade
oss mycket interesse och gjorde oss samma ära som
kung Carl, att ställa sig i våra led, då vi sjöngo.
Slutligen fingo vi order till uppställning och ridån
gick upp. Det var en ståtlig salon der utanför och
full med menniskor. Vi öppnade konserten med ”Hör
oss Svea” och sjöngo sedan icke mindre än sex sånger
till: ”Suomis sång”, ”Våren är kommen”, ”Neckens
polska”, ”Brudefærden”, ”Ångbåtssången” och ”De muntra
musikanterna.” Tre af dem begärdes da capo, och
den sista tillkom i stället för omsjungandet af
ångbåtssången.
Applåderna voro förskräckliga: claque, publik,
or-chester, dansöser och teatermaskinister, alla klappade
de, alla ropade de som furier. Och så gick ridån
ned igen.
Då kom operans direktör och tackade för sin del
med de artigaste och mest förbindliga ordalag, samt
bad oss ute i salonen intaga de oss förbehållna platser
och åse den balett, som nu skulle gifvas. Vi spredos
omkring på amfiteatem, första raden och avantscenema
och sågo sjödrottningen dansa på spegelglas. Det var
just icke mycket vi förstodo af hvad hon och hennes
tärnor hade för upptåg med en pinkär riddare och
hans älskarinna, också en öfvematurlig varelse och
första dansösen i stycket, men obegripligen vackert var
det, och applåder sparades icke.
Det var dock icke den bifallsstorm, som hade
eg-nats oss, utan så att säga en jemn och väl
underhållen eld, och då man tog sig före att se efter, så
märktes snart längst upp på amfiteatem en tätt sluten
trupp af trettio eller fyrtio män, hvilkas händer
emellanåt vibrerade som lärkvingar. Det var claquen, som
ensam arbetade, medan den öfriga publiken sait helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
