- Project Runeberg -  Upsalasångarnes Pariserfärd /
70

(1868) [MARC] Author: Måns Henrik Hultin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

programmet voro endast lika många segrar, och att
öf-vergå från ett nummer till ett annat var endast att
med triumf på triumf kröna framgången. I Suomis
sång, der publiken ej visste att det fanns tvenne
versar, brast stormen lös redan vid första versens slut och
förhindrade en lång stund begynnandet på den andra.
”Våren år kommen” måste gifvas da capo. ”Neckens
polska” bidrog att fläta en ny lager i den vunna
segerkransen, men efter ”Brudefærden i Hardanger” brast
stormen först riktigt lös. Man skrek, stampade,
bultade och ”bissade” alldeles ohejdadt, och stycket måste
naturligtvis gifvas ännu en gång. Slutnumret,
Lindblads Ångbåtssång, helsades likasom de föregående med
bravo och bis. Dr Arpi, som jemte sin sångareskara
under fortsatta bugningar drog sig upp mot fonden,
vinkade åter fram sin kärnfriska trupp, som oaktadt
den mängd sånger, som nu nästan oafbrutet följt på
hvarandra liksom ett sammanhängande helt, ännu hade
krafter nog qvar att bjuda på ett nummer till utöfver
programmet. ”Vi äro muntra musikanter” klingade det
från de åter samlade lederna, och samma stormande
bifall följde derpå. Nu ändtligen gick ridån ned för att
utgöra skiljemuren mellan de ansträngda sångame och
den omättliga publiken, som dock ännu en gång ville
gifva sina nya gunstlingar ett bevis på sin välvilja och
fortfarande applåderade, så att ridån åter måste höjas
och chören ännu en gång visa sig på denna scen, der
de ej tvekat att leverera batalj och derifrån hemfört en
så lysande seger. Ah% quelles voix! admirables!
charmant, excellent etc. etc. hörde man i de spridda
grupperna hvart man vände sig i korridoren och foyem,
och förtjusningen var allmän.

Det stora eldprofvet var sålunda genomgånget och
utgången den eklatantaste man kunde begära, bevisande
på det klaraste, att om ån fransmännen äro mera vana
vid sina på knalleffekt anlagda chörer och melodier,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hmupsala/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free