- Project Runeberg -  Upsalasångarnes Pariserfärd /
78

(1868) [MARC] Author: Måns Henrik Hultin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dems folk, och han tackade oss i hela Frankrikes namn.
Men några prismedaljer hade han icke — tyvärr, de
voro icke färdiga. Men han ville dock unna oss det
nöjet att få höra uppräknas de pris vi skulle få och
bad Arpi, att han skulle komma och hemta vårt stora
kejsarinnans pris den följande dagen. Derpå satte sig
baronen, och en annan herre reste sig, för att
uppräkna prisen, då hela tribunen, med baron, fanor, pris
och prisdomare under ett förskräckligt brak rasade
tillsammans. — Det klack till i oss litet hvar, ty Arpi
var deruppe (de öfriga herrame bekymrade oss föga),
men vår anförare stod med ett raskt hopp oskadd på
marken, och ingen olycka skedde för öfrigt alls.
Ba-. ron Taylors gråa hår stodo i vädret, när han sjönk,
och han gapade icke obetydligt. Sqväcken gjorde väl
litet ondt, då han hann till marken, men han satt
likväl qvar på sin stol.

Tribunen stod på tre eller fyra fot höga bockar,
och dessa böjde sig alla på samma gång åt samma
håll, så att golfvet temligen sakta vek åt sidan och
blef sedan, utan att gå sönder, stående på marken.
Derifrån blefvo nu de välsignade prisen uppräknade
med mycken värdighet från vederbörandes sida, men
under ett homeriskt löje från publikens.

Det var icke heller en liten teatereffekt, fastän
alltför löjlig for att vara åsyftad, att se fanor och gubbar
i ett nu i rök och damm sjunka ned från sin
olympiska höjd till jemnhöjd med oss dödliga skrattande
varelser. Fransmännen skrattade som galningar, och vi
voro icke sämre. Detta äfventyr tyckte jag var det
löjligaste af hela den ryktbara sångartäflingen i Paris.
Och just ett lagom slut åt somliga.

Från denna glada prisutdelning åkte vi slutligen in
till staden, åto vår middag, som vanligt vid sjutiden,
och samlades sedan vid Place Châtelet utanför Théâtre
Lyrique, der nu ändteligen hr Hainmeriks Hymne à la

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hmupsala/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free