Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nåväl! Vi fly sexhundra är tillbaka.
Till Tyskland ej en telegraftråd går,
ur ingen ångbåtsskorsten gnistor spraka »
och i det landet finns ej jemvägsspår.
Men öfver oupptagna markers sn&r
sin krona sekelgamla furor skaka:
de hviska och se ned på våra leder
och undra, hvart jag nu vill föra Eder.
Oh, lugnen Eder dock, I gamla tokar! —
tätt invid Eisenach, den klara ström,
en stig vi följa. Björkens krona slokar
nyfiket öfver vägen för vår dröra;
och högre upp, emellan alm och bokar,
står Wartburg, der med ära och beröm
landtgrefven herrskar öfver folk och länder. —
Just nu man ljusen i hans borgsal tänder.
Det glimmar genom höga fönsterkarmar
ut öfver bergen och den djupa dal.
Ett sorl det hörs; man ganska högljudt larmar
deruppe uti bonad riddarsal.
Man ropar, springer upp från fylld pokal,
på sköldar slås med svärd af hundra armar! —
Hvad är på färde väl bland bistre männer? —
Den första sångarstrid, som sagan känner.
Väl funnos sångare, af furstar lejde
att vinna för sin herre segrens krans;
der funnos de också, som föga väjde
för furstar sjelfva uti anors glans.
Ja der fanns Walter von der Vogelweide,
och aldrig dör en ära såsom hans. —
Men uti hela kretsen tänkte ingen
uppå den unge Heinrich Afterdingen.
Så streds i sång. Från högtberömda strängar
i täflan klungo toner upp mot tak,
så friska såsom doft från däfna ängar;
och som det faller dagg bland blomstersängar
gräts bifall uti tärnornas gemak;
men männen gåfvo till ett vapenbrak,
när någon qvad med kraft i sångarringen. —
Men ingen mindes Heinrich Afterdingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
