Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den nära och innerliga förbindelse, hvari den
borgerliga och religiösa författningen sålunda stodo till
hvarandra hos Israels folk, ligger också, att de bestäm
melser rörande egendomen, hvilka här sysselsätta oss,
innehålla idealet för, huru det mänskliga samhället borde
vara, eller förebilden för, huruledes Gud egentligen vill
hafva det ställdt, äfven hvad beträffar det jordiska och
förgängliga. Det är det mål, hvartill hvarje folk eller
hvarje samhälle, som erkänner den ende sanne Guden
som sin lagstiftare och domare, skall syfta. Äro nu
människorna personligen genomträngda och burna af
rättfärdighetens och människokärlekens grundsatser, då skall
också ett samhällstillstånd sådant som det, hvilket här
skildrats, med inre nödvändighet skapa sig själft.
Detta ideal, som den israelitiska lagstiftningen äfven
för det borgerliga lifvet afspeglade, nämligen ett af
rättfärdigheten och broderskärleken buret samhälle, det är
detta, som äfven kristendomen, blott ännu klarare och
ännu mera strålande, framhåller.
Det är kristendomen, som först har förkunnat den
sanna jämlikheten och det rätta broderskapet: »Hela
människosläktet, som bor på jordens hela yta, är af ett
blod» (Ap. g. 17, 26). Alla äro vi skapade till Guds
beläte, alla bära vi vår härkomsts odödliga kännemärke,
alla äro vi syndare och under samma fördömelse, alla
äro vi hemfallna till dödens fasa, men alla hafva vi
blif-vit Guds barn i Kristus.
Härpå grundar sig det kristliga broderskapets djupa
och sköna tanke. Alla kristna utgöra en syskonskara;
alla äro vi såsom den son, som var förlorad men blef
återfunnen; intet naturligt band är så starkt som detta.
Därför kallas detta broderskap »de heligas samfund», ett
samfund af helt annan art än »världens» samfund.
»Stor» i världen är den, som härskar öfver andra,
och ju flera han härskar öfver, dess större anses han;
men i »de heligas samfund» är det tvärt om. Den, som
skall vara stor där, är de andras tjänare, och ju flera
han tjänar, dess större är han, men störst af alla är
han, som blef allas tjänare, han, som blef fattig, då
han var rik, på det att alla genom hans fattigdom skulle
blifva rika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
