Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han känner, att han endast förra år att
öfver-lemna i kungens händer ett hjerta, som är
alltför fullt, och som dukar under för sin rörelse.
Medea såg med en enda blick, hvad som
försiggick i den stackars kungens själ. Aldrig
hade trollqvinnans ondska och list stigit till en
sådan grad, hennes olycksaliga slughet (ja, jag
ryser vid att tala om det för eder) ingaf henne
ett medel att gifva denna rörelse, denna
tystnad, hvars källa blott var kärlek, ett
brottsligt sken.
”Ser Eders Majestät hans förlägenhet?”
hviskade hon konungen i örat. ”Han har ett
till den grad ondt samvete, att han darrar och
icke kan frambringa ett enda ord. Den
eländige har lefvat tillräckligt länge. Fort! bjud
honom bägaren!”
Ægeus hade rigtat ett uppmärksamt öga
på den unge mannen i det ögonblick, då denne
hade närmat sig till tronen. Han fann på denna
hvita’ och släta panna, i denna sköna och
uttrycksfulla mun, i dessa milda och talande ögon
någonting, jag vet icke hvad, som tycktes
återkalla i hans erinring ett obestämdt minne,
liksom om det funnes en viss förbindelse emellan
dragen hos denne främling och ett litet barn,
som han förr hade smekt på sitt knä. Men
Medea gissade åter bekymret, som uppsteg
i hennes makes själ, och ville ej förunna honom
tid att gifva efter för detta anfall af
nyfikenhet och rörelse. Det var helt säkert naturens
och hjertats röst, som ropade till Ægeus: ”Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
