Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora ett föredöme, huru de borde uppföra sig
gentemot de små.
Kort sagdt, Antseus tyckte om pygméerna,
och pygméerna återgäldade hans tillgifvenhet
för dem. Varaktigheten af jättens lif svarade
emot hans ofantliga längd, likasom pygméemas
lif stämde öfverens med deras litenhet. Det är
i sanning roligt, att tänka sig Antaeus stående
som tornet på den högsta domkyrka, hvilken
någonsin blifvit byggd, midt ibland dessa my-,
ror med menskligt utseende. Det har* alltid
förefallit mig, att jätten mindre väl kunde vara
utan pygrnéejmas sällskap, än de kunde vara
utan hans; ty utan dessa välvilliga grannar,
och, vi sky icke för att säga det, dessa
lekkamrater förutan, skulle han icke haft en enda
vän i verlden. Ensam i sitt slag, hade han
aldrig råkat på en varelse af samma storlek,
hvilken med en likadan thordönsstämma kunde
samspråka med honom ansigte mot ansigte. När
hans hufvud räckte upp i skyarna, befann han
sig fullkomligt ensam; det hade han gjort i
århundraden, det var hans beständiga lott. Låtom
oss föreställa oss, att han mötte en annan jätte;
Antaeus skulle hafva tänkt, att verlden icke vore
stor nog for att rymma två personer af hans
storlek, och, i stället för att sluta sig till sin
jemnlike, skulle han hafva kämpat med honom
på lif och död. Med pygméerna deremot var
han den gladaste, godmodigaste, mest uppsluppne
och bäste jätte, som någonsin har svalkat sin
panna i de våta molnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
