Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började röra på sig. Då alla förberedelser
således voro gjorda, närmade man sig med en
fackla till det omätligt stora bålet, och genast
omhvirflade lågorna den främmande; elden var
tillräcklig till att förtära honörn, om han hade
velat finna sig i att förblifva orörlig. En
pyg-mé kan, det veten ni, oaktadt sin litenhet
likaväl antända verlden, som den förskräckligaste
jätte. Det var helt säkert det bästa medel till
att med ens göra slut på detta krig, om man
endast kunde hindra fienden från att röra på
sig, medan förbränningen försiggick. Men
Herkules hade icke väl känt det fbrsta spår jitaf
elden, förrän han reste sig upp med håret i
ljusan låga.
”Hvad vill detta säga?” ropade han, ännu
till hälften bedöfvad af sömnen och blickande
omkring sig, som om han hade väntat att
upptäcka en ny jätte.
I samma ögonblick utskickade de 20,000
bågskyttarne deras pilar, som hvinande
öfver-höljde Herkules’ ansigte. Men jag skulle
misstaga mig mycket, om jag icke hade rätt i den
åsigten, att det erfordrades åtminstone ett dus- fl
sin för att åstadkomma ett kännbart stygn, ty
Herkules hade ett märkvärdigt hårdt skinn; ni
veten ju nog sjelfva, att skinnet på en hjelte
måste ega en viss motståndskraft.
”Bof!” ropade pygméerna på en gång. ”Du
har dödadt jätten Antsens, vår mäktige broder
och vår nations bundsförvandt. Vi förklara dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
