Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vid min heder, jag inbillade mig att
redan .hafva sett många vidunder i verlden:
Hy-dror med nio hufvuden, hjortar med gyllene
horn, menniskor med sex ben, hundar med
tre-dubbelt svalg, jättar med glödande ugnar i
bröstet och jag vet icke allt. Men nu håller jag
i min hand ett underverk, som kommer till och
med det otroligaste att blekna; din kropp, min
lille vän, är ungefär så lång som fingret på en
vanlig menniska. Tala nu om för mig då, huru
stor är din själ?”
”Min själ är lika stor som din,” svarade
pygmén.
Herkules blef rörd öfver den lille mannens
oförskräckthet, och kunde icke underlåta att
erkänna, det ett hrodersband förenade dem begge,
som om de hade varit jemnbördiga hjeltår.
”Mitt goda småfolk,” sade han, helsande
djupt för den stora nationen, ”jag skulle icke
för all verldens guld vilja förorsaka så tappert
folk som er den ringaste obehaglighet. Edra
hjertan förefalla mig så stora, att jag riktigt
svindlar vid tanken på, huru de kunna rymmas
i edra små kroppar. Jag ber eder om fred.
Som första vilkoret vill jag gå fem steg
framåt, och vid det sjette skall jag vara utanföre
edert rike. Farväl! Jag skall gå.med den mest
möjliga försigtighet, på det att jag icke, utan
att veta om det, må söndertrampa ett halft
hundrade af edra landsmän. Ha, ha, ha, ho, ho, ho!”
Saken var den, att Herkules kände sig
öf-vervunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
